Out into the World

Hej igen,

 

Idag ar det min sista dag har i Tamale, imorgon aker jag och Beata till Kumasi i nagra dagar. Aven Laura aker imorgon for sin sista manad av resande i Ghana.

 

Den gangna veckan har gatt otroligt fort och ar lite svart att forsta att det redan ar fredag. I mandags skrev jag att vi skulle fa besok av Ghanas presidents fru pa barnhemmet. Vi vantade i flera timmar, ar vanligt har, innan det kom bilar fulllastade med gavor till barnhemmet och de sa att hon var pavag. Strax efter det visade det sig att hon inte kunde komma den dagen utan skulle komma pa torsdagen. Det var trakigt att se hur besviken personalen blev men jag och Beata hade fatt nagra riktigt bra kort pa dem och barnen under dagen sa vi var nojda.

 

Pa onsdagen var det ingent speciellt pa barnhemmet, forutom att jag tog jattemycket bra bilder. Pa eftermiddagen akte jag och Laura till poolen fr sista gangen. Pa kvallen akte vi in till stan efter middagen for att mota folk fran Lauras organisation som hade en avskedssamling for henne. Var roligt.

 

Igar jobbade bade jag och Beata pa morgonskiftet och igar kom faktiskt presidentens fru. Har i Ghana ger det en hogre status nar man har en vit manniska jobbandes hos sig for de ror automatiskt att om en vit personer ar dar sa ar det ett bra och viktigt stalle. Alltsa ville de visa upp oss for henne. Det var mycket press dar och vi tog bilder ed hela personalen och damen i fraga. Senare ska vi forsoka hitta en tidning och se om vi ar med pa nagon bild. Pa kvallen at jag, Beata och Laura avskedsmiddag i stan med Joanna, Kirsten och Gerry. Kandes konstigt att veta att det var sista gangen vi sag dem.

 

Idag pa barnhemmet hade vie n riktigt bra dag. Vanligtvis ar barnen nastan aldrig utomhus men nu var de ute i ca 2 timmar vilket de tyckte var superkul! Sedan gav jag och Beata dem presenterna vi hade kopt till dem. Vi had eframkallat 16 bilder fran de senaste dagarna, kopt en lada med choklad, tva stora paket kakor och nya kladnypor (de ar i desperat behov av dem). Vi hade aven en massa ballonger som vi kastade ut i rummet. Bade barn och vuxna alskade det, alla utom lille Thomas som var jatteradd for ballongern aoch klangde sig fast pa mig som en lite apa den kommande timmen. Har i Ghana ar det inte vanligt med kameror sa bilderna var riktigt uppskattade. Det var jobbigt att ga fran dem idag och veta att jag formodligen aldrig kommer att se dem igen, men vi visste att det har skulle komma sa nu far vi helt enkelt leva med det.

 

Ikvall blir det packning och spendera tid med familjen. Sedan kommer det jobbiga avskedet med dem och framforallt med Laura. De senaste veckorna har vi kommit varandra valdigt nara sa kommer att bli jobbigt.

 

Min tid har i Ghana ar nastan slut, om 1 vecka och 2 dagar aker jag hem. Det ar en otroligt annorlunda kultur har, nastan som en annan varld och ibland har det varit jobbigt. Men overlag kan jag saga att jag har trivts otorligt bra har. Ghana ar ett underbart land med ett otroligt vanligt folk. Jag hoppas att jag kan komma tillbaka hit en dag och halsa pa min andra fmailj som de sager har.

 

Nu ser jag fram emot den kommande veckans resande och sedan att komma hem till kalla Sverige.

 

Hoppas ni alla har det bra!

Kram

Antri!

Vilket betyder god eftermiddag på dagbani, språket som pratas i Tamale. Det hær inlægget æt tænkt att bli gladare æn det førra inlægget, men vill ændå børja med lite information vad som har hænt rørande døden av Sala.

 

På tisdagen hade de den andra bønen før Sala. I den muslimska kulturen hær ber de før den dødas sjæl på begravningen, 3 dagar senare, 7 dagar senare och till sist 40 dagar senare. Jag, Beata och Laura tog ledigt från våra jobb før att vara med. Baba sa att vi absolut inte behøvde, de førvæntar sig inte att vi ska vara delta. Men vi ville ændå vara med och visa vårt stød. Ska kort besktriva hur ceremonin var. Redan tidigt på morgonen børjade det komma folk. Vid 9 då bønerna børjade var det omkring 500 personer hær. Vi tre satt med de andra kvinnorna bakom huset. Vi hade på oss våra finaste klæder (inte alltfør fint hær) och hade sløjor. Vi fick många tack senare før att vi respekterat deras kultur. Bønerna pågick i ca 2 timmar och sedan serveras mat i ytterligare några timmar. Vi åkte in till stan strax efter att bønerna var slut eftersom vi ændå inte kan ata den mat de hade lagat. Familjen tre ældre barn kom hem før denna ceremoni. Mabrouk, sonen ær 28, den ældsta dottern Nagima ær 21 och Matitti ær 17. Æven om det var under tråkiga omstændigheter var det roligt att træffa dem.

 

Førutom det var veckan rætt normal i fråga om arbete.  Det jag kan sæga ar att sedan de fick reda på att vævår rdmamma døtt ær de mycket vænligare mot oss æn tidigare. De var inte ovænliga innan men det ær det bæsta ordet jag kan komma på just nu. Det har varit jobbigare æn vanligt att jobba eftersom allt som pågår kring huset, allnytt och alla kænslor gør att man blir utmattad. Alla tre har kænnt oss otroligt trøtta den senaste veckan.

 

Men nu till något roligt. I helgen åkte vi till Mole National Park. Vi var en grupp på 9 personer. Jag, Beata, Kirsten, Joanna, Veronica, Mona, Jette, Carro och Gerry. Alla utom Carro och Gerry var med på orienteringsveckan i Accra. Carro har varit hær længre æn oss och Gerry kom ca 3 veckor efter oss. Vi hade alal lyckats få ledigt från våra jobb och kunde dærfør åka på fredagmorgon. Det var tænkt att vi skulle ta en buss till Damango men den hade tydligen slutat gå. Efter lite letande lyckades vi istællet hitta en trotro med aircon och allt. Dock 15 cedi men det var ært det. Vægen till Mole børjar bra från Tamale men ca 1 timme in blir den otorligt gropig. Nær jag sæger gropig menar jag halva sidan av vægen ær borta, bussen kær bara på ena sidans hjul elelr 1 meter djupa hål. Men det gick faktiskt bra. Ett dæck gick sønder i Damango och vi fick vænta i ca 1 timme innan vi kunde fortsætta till Larabanga. Dærifrån tog vi en jeep med sæten på taket till parken vilket var riktigt roligt. Væl i parken chekade jag, Gerry och Joanna in ett rum. De andra 6 skulle sova i ett træd i djungeln. Beata ångrade sig och sov med oss vilket hon var glad før dagen efter då de andra kom tillbaka. De hade frysit hela natten och var sena så de han inte med morgonsafarin. Det gjorde dæremot vi och det var jætteroligt. Vi såg vildsvin, två sorters antiloper, babianer och silkesapor samt en krokodil. Vi gick i ca 2 timmar genom en vældigt vacker tærreng, både skog och savann.  Nær vi kom tillbaka slappade vi fram till 15 då vi åkte på en safari med jeepen. Vi såg samma djur som på morgonen men kunde se ett større område nu.  Två timmar æven denna gång och det var helt fantastiskt att sitta på taket och se naturen. Vi hade hoppats på att se elefanter men  det gjorde vi inte. De har flyttat till ett annat område nu.  På kvællen var de tden årliga Eldfestivalen så alla utom jag och Beata åkte in till Larabanga, den nærmaste staden. Vi var før trøtta och gick och la oss tidigt istællet. På søndagmorgonen vaknade vi strax efter 3 før att ta bussen timm Tamale vid 4. Joanna hade blivit sjuk av maten och kræktes under natten och æven under bussresan tillbaka. Inte den roligaste avslutningen på resan før henne men hon klarade det vældigt bra. Førutom det och alla gropar var det en bra bussresa.

 

Nær vi kom tillbaka skyndade jag och Beata oss till huset før att delta i den tredje bønen før Sala. Nær den var slut åkte vi och Laura in till stan før att spendera tid med Mona och Jette som ær placerade i Accra och visa dem Tamale. Laura hade fått en træbiti foten dagen innan och hade en vældigt svullen fot så hon och Beata satt på Sparkles medan jag gick med de andra i staden.  På kvællen åt vi middag på Jungle Bar, den bæsta pizzan i Ghana hittills.

 

Nu ær vi inne på den sista veckan i Tamale, på lørdag åker vi till Kumasi. Ser inte fram emot att læmna alla hær men længtar till vår veckas resande och ska bli skønt att komma hem. Med allt som har hænt sedan Sala dog går det itne att førneka att det inte ær lika trevligt hær længre. Jag kan inte sæga i ord hur mycket jag tycker om min værdfamilj och alla mina vildar på barnhemmet. Men hemma ær det alltid ca 30 personer runt om oss nu och det ær utmattande att alltid ha någon som iakttar en och inte veta hur man ska bete sig. Dock ær de alla alltid vældigt vænliga mot oss hær. Presidenten ær John Maham som tog øver efter John Evans Atta Mills som dog tidigare i år. Det andra stora partiet ær NPP som leds av Nana. Sedan finns æven PPP, CPP och några mer parier med massa p:n i namnet. Imorgon har vårt barnhem den stora æran att få besøk av presidentens fru. Ska bli riktigt spænnande måste jag sæga. Førhoppningsvis kan jag få någon bild av det hela.

 

Inser nu att jag kanske inte har sagt att det ær val hær i Ghana den 7 december. Inte nu på fredag utan næsta fredag alltså. Det sittande partiet ær NDC,

 

Den hær veckan på barnhemmet får vi ta bilder vilket ska bli superkul att visa nær jag kommer hem. Hær kommer lite bilder tills vidare.

Min och Beatas soppåse...som INTE luktar gott!

Har jag sagt att de dricker vatten ur plastpåsar hær? Faktiskt riktigt smart (om det inte vore før allt skræp i naturen...)

 

En antilop! :)

 

Utsikt øver Mole NP

Hej.

 

I slutet av mitt førra inlægg skrev jag att min værdmor åkte till Bolga, hon skulle skulel stanna over natten och komma tillbaka på fredag kvæll. På fredagkvæll var det en stor olycka utanfør Tamale, det ær 33 bekræftade døda. På lørdagsmorgonen fick vi reda på att min værdmamma ær en av dem. Idag ær det tredje dagen sedan vi fick reda på det och nu har det børjat sjunka in, men från børjan kunde jag inte tro att det var sant, Sala død. Hon var en otroligt bra værdmamma och hon ær mycket saknad. Før mig ær hon och kommer alltid att vara min ghananska mor.

 

De senaste dagarna har varit jobbiga, men de har ett helt anant sætt att se på døden hær æn vi i Sverige. På lørdagsmorgonen visste ALLA hennes slæktingar att hon var død och børjade samlas på gården. Och slækten hær ær inte som i Sverige, det ær verkligen alla, oavsett hur lavlægsen man ær. De samlas, pratar och hedrar den døda.

 

Jag, Beata och Laura visste inte riktgit vad vi skulle gøra, men beslutade oss till sist att stanna med vår familj och visa vårt stød. Det visade sig var rætt beslut. Nær Baba kom tillbaka sa han att han var glad att vi var dær och att vi skulle bete oss som om allt var som vanligt. Før dem ær vi inte gæster, før dem ær vi deras døttrar på riktigt. Vi ær en del av familjen. Om vi hade gett oss av hade de sett det som att vi øvergav dem.

 

Sala begravdes i lørdags, de gør det otroligt fort hær. Mænnen gick till mosken och bad innan de tog henne till kyrkogarden. Kvinnorna væntade på gården. Sedan bad de tillsammans. Nu ær det Salas yngsta syster som styr hushållet. Hon ær en vældigt vænlig kvinna med mycket styrka. Hon har vælkommnat oss som sina systerdøttrar. Alla barnen ær hemma nu,utom Radia. Ingen har berættat før henne vad som hænt æn. Vi førstår inte riktgit varfør men det ær normalt att man gør så hær.

 

Nu førsøker vi återgår till det normala livet, blir lættare så før oss och før familjen. Men den kommande veckan komemr det att fortsætta vara massor med folk på gården før att hedra Sala.

 

I lørdags spenderade vi hela dagen vid huset før att visa vårt stød. I søndags behøvde vi komma bort och få vara før oss sjælva ett tag. Dærfør åkte vi till poolen och simmade ett tag. Sedan åt vi lunch på The Crest. Dær såg vi begravningståget før den føret detta vice presidenten som dog i torsdags.  Idag var det jobb som vanligt, førutom att nu ær Beata sjuk så jag tog morgonskiftet och ingen jobbar på eftermiddagen.

 

Jag har problem med att ladda upp bilder så idag får ni bara 1 bild. Mer kommer førhoppningsvis næsta gång.

 

Detta ær en bild av Lura, Baba, Radia och Sala. En av de få bilder jag har av henne.

 

 

 

 

Vila i frid Haija Salamatu Mahama

 

 

 

 

 

Hej igen!

 

Ar ju nastan tva veckor esdan jag skrev senast och det har hant en hel del. Dagarna med barnen ar i princip det samma som vanligt. Leka, mata, tvatta och leka igen. De sover en stor del av dagen och da blir det mest att sitta ner om det inte finns extra tvatt att gora.

 

Lite kort om tiden som gatt.

 

Vi har testat en lokal matratt som kallas tizett (ingen aning hur det stavas egentligen). Det basta sattet att beskriva det pa ar att ata en fettklump med vidrig soppa som tillbehor. Det ar itne mycket mat jag verkligen avskyr, men detta ar en av dem. Lyckligtvis har vi bara fatt det en gang.

 

I onsdags forra veckan skulle jag aka in till stan for att hitta en bokhandel. Jag stod vid vagen och vantade pa en taxi i en timme! Fick sedan ge upp och ga hem igen, inte min basta dag men det ar sant som kan handa har.

 

I torsdags forra veckan provade Beata att ga pa nattskift. Det innebar att hon inte jobbar pa dagen utan borar vid 19 och jobbar till 07 och ar ledig dagen efter. Tack vare detta kunde vi aka in till stan tillsammans pa torsdagen vilket ar mycket revligare an att gora det ensam. Tyvarr blev jag sjuk just den natten, kraktes och hade diarre hela natten. Var for mig en riktigt jobbig natt och pa fredagen var jag helt uttorkad sa lag i sangen hela dagen. Beatas natt var battre, men hon sov inte eller mycket sa hon var ocksa trott. ela denna episod har gjort att jag ar valdigt forsiktigt med vad jag ater nu, ibland lite overdrivet forsiktigt kanske. Men jag har bara tre veckor kvar i Ghana och vill inte forlora tid pa att vara sjuk!

 

Pa lordagen kom Veronika fran Walewalw till Tamale. Vi spenderade dagen pa kulturmarknaden dar vi shoppade lite och at lunch med Kirsten och Joanna samt ca 10 andra tyskar. Ar ibland komiskt hur manga de ar overallt. Pa kvallen provade vi ett nytt stalle att ata, vi gar inte dit igen kan jag saga. Rattor och dalig mat. Sedan akte Kirsten och Joanna hem medans jag, Beata, Laura och Vero gick till Sparkels for att dansa. Det var superroligt att sitta ner och prata till bra musik. Vi fick sallskap av en massa ghananska killar. Det kan vara roligt ibland men de har inte samma granser som oss i Europa sa de kan bli lite patrangande utan att mena nagot illa med det. De forstar inte heller om man diskret forsoker fa dem att forsta. Den roligaste biten ar att de tror att de skyddar oss fran andra farliga killar. Vid 22 borjade sjalva dansandet, det var bara vi dar sa Bata och Laura dansade over hela stallet. Jag har aldrig sett nagot roligare i hela mitt liv. Jag och Vero dansade ocska galet hed hopp sparkar och snurrar, men itne fullt lika galet som de andra tva. Vid 23 akte vi hem igen och Vero lyckades trots sina tvivel somna pa en madrass pa vart golv. Pa sondagen belv det poolen vilket var underbart.

 

Den har veckan har inte varit speciell pa jobbet. Jag har haft morgon forutom idag eftersom jag ska ta nattskiftet idag. Igar var barnen sjuka och Thomas spydde pa mig tva ganger. Giddeon fick inte behalla nagon mat och grat hela dagen. Isac spydde vid mina fotter nar jag matade honom. Nar jag gick em igar var jag riktigt orolig att de skulle bli sjuka allihop men Beata sager att de mar battre idag. Den har veckan har vi en prast som bor i det tredje lediga rummet. Han ar fran Accra och sager inte mycket till mig och Beata men han forsokte igar fa Laura att bli troende. Salas (min vardmamma) syster var pa besok efter att hon varit till Mekka! Om en kvinna aker till lagger man till Haija fore namnet och for en man ar det Alhaij. Sala ar ocksa Haija.

 

Pa grund av risken for malaria sa tar jag Lariam, de billigaste tabletterna som har storst riskt for biverkningar. Fran borjan hade jag bara svart att sova och hartklappning pa grund av dem. Men nu ha rjag borjat undra for sedan jag kom timm Ghana har jag haft manga valdigt konstiga drommar. Natten till i tisdags hade jag en otoroligt verklig drom, for mig hande det pa riktigt. Det satt en spindel lite storre an min hand pa insidan av mitt myggnat sa jag skrek rakt ut, slet upp natet, flog upp ur sangen och tende lampan. Beata vaknade naturligtvis och efter lite letatnde insag vi att det var en drom. Men jag kunde fortfarande se spindeln framfor mig och det var mer som en hallunication nastan. Sag den tva ganger till den natten sa va lite svart att sova. Vi fick oss i alla fall ett gott skratt.

 

Andra konstiga saker ar som exempel na rjag var i stan i mandags och gick langs gatan med Kirsten sa kommer det fram en man och borjar peta mig hart i ansiktet med sitt finger. Vet inte om jag skrivit om nar en man jag motte borjade sla mig pa armen och skrika pa dagbani. Samma dag hade Laura en man som hotade att han skulle attackera henne pa natten for att hon inte ville ge honom pengar. Lyckligtvis ha rvi ju nu prsten som bor vid oss...

 

I hegen ar Baba (mi vardpappa) bortrest, Sala aker till Bolga och Radia till en slakting. Ikvall ska Laura forsoka sig pa att steka plantain till oss. ska ta kort sa i far se resultatet pa mandag.

 

Nu har jag tva veckor kvar i Tamale och tre i Ghana. Den sista veckan ska vi aka till Kumasi, Accra, Cape Coast och sedan Accra igen. Tiden gar otroligt fort har och kan inte forsta att jag snart ska aka hem! Ser fram emot det men samtidigt vill jag inte lamna allt har.

 

Det blir inga bilder idag, ska forsoka fa upp mer pa mandag. Nu ska jag ga och kopa en resvaska och mer bocker.

 

Hoppas ni har det bra.

Kram Olivia

Hej igen!

 En liten uppdatering sedan sist och bilder ær vad det blir idag. På fredagen jobbade både jag och Beata på morgonskiftet, dock bara mellan 07-09 eftersom vi skulle på møte med SYTO. På møtet var æven Kirsten och Joanna samt 4 andra volontærer. 2 från Sverige och 2 från Norge. Vi pratade om problem och roliga situationer som uppstått och fick hjælp med hur vi ska hantera dessa. Jag och Beata kom fram till att vår værdfamilj ær riktigt bra, något vi redan visste men nu uppskattar mer. Sedan åkte vi tillsammans till VRA poolen och spenderade några timmar dær. Laura kom också dit och hon jag och Beata åt sedan middag på Swad Fast Food. Riktigt gott, tyværr lite långt før att åka særskillt ofta. 

 

På lørdagen skulle vi åka till Kintampoo Falls men eftersom jag mådde illa och inte ville spendera 3 timmar i en buss på gropiga vægar stannade jag hemma. Jag spenderade dagen med att gstæda och møblera om vårt rum som nu ær mycket trevligare æn førrut. Beata åkte till fallen och hade en lång dag med en lång bussresa som de fick stå upp under. Nær de kom tillbaka åt vi middag på Sparkels. Billig och bra mat.

 

Igår åkte jag och Beata in till stan vid 10 bara før att inse att inget øppnade føre 12. Vi spenderade några timmar vid poolen innan vi kom tillbaka, skickade några snabba mail och sedan åt middag på The Crest. Vi ælskar maten dær eftersom den inte ær fettig, vilket den alltid ær hær annars. De tillsætter otroligt mycket olja i sin mat och det blir vældigt tungt att æta efter ett tag. Vi fick sællskap av några ghananer (tror de kallas så :S) som høll oss sællskap. Jag fick också min førsta man dær eftersom en av dem beslutade att jag var hans fru. Det ær rætt vanligt hær men det ær førsta gången det hænde før mig. Laura å andra sidan har minst två mæn, varav båda ær høvdingar. 

 

Nu ær det återigen mpndag och jag ska børja min førsta vecka med eftermiddasskift. Vi får se hur det går. Nu på morgonen ska jag handla lite frukt och førsøka hitta en bokhandel. Sedan blir det taxi tillbaka och lunch innan jobbet. Appropå taxi så har de ett annorlunda system hær æn i Sverige. Du har førstås de vanliga taxibilarna dær du sæger vart du vill åka, men sen gæller det att køpslå om priset. En sådan taxi før oss från stan till Vittin Estates dær vi bor kostar 3 cedi = 10 kr. Sedan fins det delad taxi. Då har bilen en speciell tur som den går och som den under tiden plockar upp passagerare. Det kan också vara så att den står på sin startstation oc væntar tills den blivit full innnan den åker. Den delad taxi før oss kostar 60 pesewas (0.60 cedi) = 2 kr. Billigare æn buss i Sverige med andra ord. 

 

Hær kommer lite bilder

 

Utanfør Anfaani dær vi jobbar

 

Hej igen!

 

Sitter återigen på Vodafone, den har gången med Beatas dator før att førhoppningsvis kunna lægga upp lite bilder.

 

De senaste dagarna har jobbet varit helt okej, har børjat førstå rutinen lite bættre, men den ændras beroende pa vem som jobbar så ibland ær det ltie svårt att veta vad som ska gøras nær. På ett ungefær ser det ut så hær på ett morgonskift:

 

Jag kommer vid 07.00, tar upp barnen ur sængarna, byter sængklæder, badar och klær pa dem. Sedan sover de en stund och jag hjælper till med tvætten. Ingen tvættmaskin hær så det tar ett tag. Efter det ær det dags att mata dem med någon typ av vælling. Sedan ær det sovdags eller lekdags (beroende på personal). Efter det ænnu en omgång mat och sedan dags att byta bløjor. Vid den hær tiden ær klockan 13.00 och jag går hem och Beata børjar. Efter vad hon sæger ær det mindre att gøra pa eftermiddagen æn morgonen. Jag får se næsta vecka. 

 

Idag rensade vi ur barnens garderob, de har otroligt mycket klader och de har olika kategorier att sorteras efter. Jag var valdigt førvirrad av detta før det ær inte alltid klart vilken kategori ett plagg tillhør.Men vi fick till det tillslut. Det roligaste idag var nær Felicia fick vara utomhus med mig och førsøkte gå med mina flipflops. Inte helt lætt men hon ær envis och lyckades gå någon meter. 

 

Igår flyttade Elijha från barnhemmet. Hans mammas syster och hennes man ska ta han om honom nu. Vi komemr att sakna honom men førhoppningsvis får han det bra med dem. 

 

Min mor undrar om jag æter något annat æn ris, svaret ær ja absolut. Till frukost får vi brød som vi æter med mjukost (vi køper den sjælva). Lunchen blir antingen frukt eller brød eller vad man vill om man æter i stan. Till middag får vi ofta bønrøror, vilka faktiskt ær riktigt goda. Till det æter vi ofta plantain, som ær som banan men mycket hårdare, eller ris. Vi har också fått pasta några gånger och en gång risbollar med soppa. En risboll ær ris som blivit mosat och sedan rullat till en boll. Riktigt gott faktiskt. Vi har också fått potatis hær och de var vældigt førvånade øver att vi har det i Europa också.

 

Hær kommer æntligen lite bilder! Tyværr i oordning eftersom jag får køra massuppladning.

 

I en trotro i Bolgatanga på væg till Paga førra helgen, från v: Joanna, Nike, Laura, Veronika

Jag och Laura fastkedjade i en slavbojja 

 

Ett monument øver Ghanas førsta president